Att vara beroende av andra
Idag fick jag höra att min lillebror blev påhoppad och slagen i skolan. En utav killarna var för några år sedan hans bästa vän, även om dem kanske inte var så jätte djupa tillsammans så var dem ju ändå bra vänner, tragiskt när det går så fel. Inte ens när Simon, min lillebror blivit slagen så ville han tala illa om dem som gjorde det. Det tycker jag är något som verkligen visar på styrka och karaktär, han har varit så sen han var liten, alltid varit renhjärtad och sett på folk kärleksfullt och nästan helt fördomsfritt. Om det skulle finnas mer av Simon i Sverige skulle vi nog inte vara ett av världens mest deprimerade länder...
Utan att vara allt för naiv så tycker jag att det är samhällets fel att min lillebror blev slagen...
Jag tror att det är det dumma tanke sättet att man ska vara självständig som gör att det blir så fel. Jag menar vi blir ju verkligen inpräntade varje dag att vi ska klara oss själva, vara självständiga. Tänk på det! Ska man göra något, då ska man lära sig att göra det själv, "Problem hjälper dig bara att själv klara av saker i framtiden", man ska kunna ta hand om sig själv och man ska kunna försvara sig själv! I skolorna blir vi lärda att kunna ta om oss själva inte att samarbeta. Vi är skapade att vara beroende av varandra! Det finns inte en människa som skulle gilla tanken att vara helt ensam hela livet. Oavsett om man är troende eller ateist så var vi beroende av varandra i "begynnelsen". Jag tror att vi skapas beroende av Gud och när vi väljer bort honom så går saker fel. Till och med Grottmänniskorna behövde varandra för värmen när de skulle sova, och styrkan när de skulle jaga.
All den här känslan av att vi ständigt ska klara oss själva leder ju också till att vi måste kunna försvara oss själva. För att göra det så har samhället blivit våldsfixerat, vi ska lära oss själv försvar hit och dit, det undervisas inte något om det Simons lärare sa efter bråket, att det är dem som inte slåss är dem som är starka. Folk blir desperata av det omöjliga trycket att vara självständig samhället ger så dem vänder sig till det samhället speglar mest, våld, alkohol, sig själva. Man kan ju inte gå till någon annan när det är jobbigt då är man ju inte självständig, det resulterar i en ond cirkel och till slut smäller det, man orkar inte mer och näven blir den ända synliga utvägen till att verkligen visa sig självständig.
Men inte kan jag klandra samhället ientligen, vi är ju i en värld som försöker vända sig bort ifrån Gud och hitta kärlek via andra ställen än kärleken själv. Dem här problemen är ju inte bara på skol-nivå det är så här det fungerar i de högre "makterna" också!
USA proklameras som en supermakt, till vilken nytta? Inget land vill visa sig svagare än något annat land. Man bildar "grupper" i fel syften, EU som skulle kunna vara för att hjälpa fokuserar för mycket på att bli just självständigt. Allvarligt talat det här är sandlåde-nivå! Där ända skillnaden är att barnen som leker i sandlådan inte har några problem med att vara beroende av andra!
Peace!
